Men som Esmeralda själv också sa, så handlar den även om vem Gud är för oss i döden". Hon såg hur en tår började rinna längs hennes pappas kind medan han, mamma och brodern tog fram sina psalmböcker och bläddrade fram till psalm 766. Orgeln började spela och kyrkan fylldes med sång. Esmeralda sjöng också, högt och tydligt även fast ingen annan kunde höra henne. Tillslut började orgeln spela de sista raderna av psalmen: Jag tror på en Gud som bor inom mig och som bor i allt utanför. En skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör. Esmeralda vände sig mot sina föräldrar och brodern, hon såg att de log en aning när de sjöng den sista raden: "…som lever med mig när jag dör". Det var då hon visste att de hade förstått, hon skulle få det bra nu och de skulle klara sig ändå. Sen skulle de ses igen när tiden var inne. Nu rann även tårarna från hennes kinder, men det var inte tårar av sorg. Hon visste inte riktigt varför hon grät. Kanske var det för att det var så vackert att veta att dem hade förstått att hon skulle få det bra nu.
Den första uppgiften vi hade i kursen jag läser just nu var att skriva en novell på cirka 1000 ord och jag blev rätt nöjd med min, här är resultatet:Ända sedan konfirmationen hade hon vetat att psalm 766 skulle spelas på hennes begravning. Hon hade hört den för första gången på en utav gudstjänsterna som alla konfirmander tvingades gå på. I början hade hon tyckt att kyrkan verkade väldigt tråkig, men med tiden hade hon fått vänner där och började lyssna på och ta in vad alla ledare och prästen pratade om. Sedan hade hon hört raderna sjungas i kyrkan "Jag tror på en Gud som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt. " Det var en fin psalm. Den bar budskap om en snäll Gud som tar hand om en både i livet och i döden. Hon hoppades att det var så, framför allt hoppades hon det nu. Det var egentligen en fin dag, även fast sorgen hängde i luften. Sensommarsolens strålar kämpade sig in genom kyrkfönstren och lyste upp blommorna framme vid altaret. Några av blommorna ändrade färg en aning i ljuset från det bemålade glaset.