Ny!! : Lod (vikt) och Lattor · Se mer » Lodning Lodning med ett lod, teckning från 1844 Lodning kallas de processer med vilka man mäter djupet i hav, sjöar och liknande. Ny!! : Lod (vikt) och Lodning · Se mer » Moraklocka Söderlångviks museum. Målningen från 1900-talet. Moraklocka är ett stort golvur eller väggur med urverk från Mora i Dalarna, ibland dekorerat med kurbitsmålningar. Ny!! : Lod (vikt) och Moraklocka · Se mer » Solv Solv har i långa tider gjorts av det slags bomullsgarn som används till att väva mattor av mattrasor, men idag gör nylonsolven sitt intåg i vävstolarna allt mer. Ny!! : Lod (vikt) och Solv · Se mer » Solvskaft Vävstol med fyra solvskaft. Notera upphängningen med tre block i vardera ändan. Ett solvskaft eller ett skaft är ett arrangemang på en vävstol som höjer och sänker olika varptrådar beroende på hur man trampar, och därmed skapar ett skäl, genom vilket man kan föra skytteln. Ny!! : Lod (vikt) och Solvskaft · Se mer » Teodolit Rysk optisk teodolit från 1958.
Att mäta tiden var nödvändigt för att kunna bestämma longituden. En konstruktion som lyckas kompensera för pendelns värmeutvidgning kallas kompensationspendel. Den engelske urmakaren George Graham, som tidigare utvecklat den vilande hakgången, konstruerade 1721 en kvicksilverpendel. Dess tyngd utgörs av ett rör fyllt med kvicksilver, liknande en termometer. När temperaturen stiger och pendelstången utvidgas och blir längre, expanderar och stiger kvicksilvret, så att tyngdpunkten förskjuts uppåt. Vid rätt proportioner i konstruktionen, kan en konstant "pendellängd" uppnås. A: Rostpendelns yttre B: vid normal temperatur C: vid högre temperatur Blått = Stål, Gult = Zink Den engelske snickaren John Harrison lyckades 1725 konstruera en rostpendel ( gridiron pendulum) bestående av två metaller, järn och mässing, vars olika värmeutvidgning kunde fås att ta ut varandra. Oavsett temperatur, höll den alltså konstant längd. Han skickade 1730 in en beskrivning av sin konstruktion, "H1", till Royal Societys tävling och efter en provtur till Lissabon fick han 200 pund för fortsatt arbete.
Troligtvis �r enda utv�gen reng�ring, det g�r det inte b�ttre att bara dra upp verket helt, trycket p� delarna �kar bara utan att kraften kan f�rdelas i l�pverket. Slitage �r inte en ovanlig orsak till att ett ur stannar, steghjulet kan beh�va n�gra nya bussningar.
Teodolit är ett äldre mätinstrument för att mäta vinklar, använt inom geodetisk mätning. Ny!! : Lod (vikt) och Teodolit · Se mer » Trampor En vävstol som visar Lattor uppknutna i tramporna. Tramporna i en vävstol är till antalet minst två för tuskaft, men kan sedan variera för andra vävtekniker och är inte alltid detsamma som antalet skaft. Ny!! : Lod (vikt) och Trampor · Se mer » Upphämta Detalj med en mönsterrapport upphämta. Löpare i ull med bård i upphämta. Upphämta (eller opphämta) är en vävteknik som kan vävas med plockspröt eller i vävstol med dragrustning. Ny!! : Lod (vikt) och Upphämta · Se mer » Vattenpass Vattenpass med rörlibell. Röret är svagt böjt och bubblan placerar sig på den högsta punkten Vattenpass är ett verktyg som visar om ett föremål har en viss lutning, vanligen relativt den vågräta eller den lodräta riktningen. Ny!! : Lod (vikt) och Vattenpass · Se mer » Vertikal Lodlinje Vertikal (från latin ve'rtex) (även lodrätt, stående) är den riktning, som anges av en genom en påhängd tyngd sträckt tråd.
Pendeln var till en början kort med stor svängningsbåge, ganska snart övergick man till en längre pendel med små svängningar. [ 2] Även de loddrivna klockorna fick dock en jämnare gång med pendelns introduktion. Ganska snart visade sig dock spindelgången vara mindre lämplig för loddrivna pendelur och omkring 1675 konstruerade engelsmannen William Clement släphaksgången, där lappspindeln ersattes av en gånghake. George Graham skapade omkring 1710 en förbättrad hakgång, den vilande hakgången där steghjulet endast rör sig i impulsögonblicket, och i övrigt befinner sig i vila. [ 2] Kompensationspendlar [ redigera | redigera wikitext] Pendelurets hastighet beror av pendelns längd eller mer korrekt pendelns tyngdpunkts avstånd från upphängningspunkten. De flesta material utvidgar sig när den omgivande temperaturen stiger, och då måste man justera pendelns längd för att klockan ska gå rätt. Vid långa sjöfärder kunde detta vara ett problem, eftersom man dels saknade möjlighet att kontrollera temperaturen, dels saknade referens för tidgivningen.