Framför oss ligger en skärgårdsdröm i dess allra ädlaste och mest drabbande form. En handfull faluröda byggnader med vita knutar, vindpinat berg och hänförande utsikt mot öppet hav. Och, naturligtvis, den mäktiga fyren. En 29 meter hög rödmålad skapelse i järn ritad av fyringenjören Gustaf von Heidenstam, uppförd 1863. – Då var det tre familjer som bodde här ute: fyrmästaren, fyrvaktmästaren och fyrbiträdet. Sedan växlade det där över åren, och när det blev mer modernt uppe i fyren blev det färre boende här. Min farfars far kom ut hit som fyrvaktare 1885, så farfar och farsan är födda och har gått i skola här, och jag var här en hel del under min uppväxt, så det känns lite extra roligt att försöka bevara det som det var en gång i tiden, berättar Lars. Alla inblandade har gjort ett bra jobb. Husen står kvar, och numera går det bra att hyra någon av de tre gamla arbetarlägenheterna. Totalt är det 20 bäddar, men Lars brukar försöka hålla nere antalet sällskap för att säkerställa den rofyllda atmosfären.
Ägaren Statens fastighetsverk har tillsammans med Valdemarsviks kommun sett till att byggnaderna gjorts tillgängliga för allmänheten genom att renovera exteriört, och Gryts hembygdsförening har lagt en varsam hand på interiören. Två som gjort slag i saken och hyrt fyrbiträdets gamla lägenhet är Ann-Christin Briby och Annhild Gustavsson från Finspång respektive Norrköping. De är saliga. – Vi vill inte åka härifrån! Det är verkligen en oas. Man åker hit för att man vill rekreera sig och ha närhet till naturen. Känslan av att stå där uppe och se ut över vattnet. Då känner man att man är långt borta, förklarar Ann-Christin, där hon sitter och njuter av solskenet på en utemöbel som står placerad mellan byggnaderna. – Och man behöver inte oroa sig för att bli störd av mobilen. Här ute har man ingen täckning, förutom uppe vid fyren där man kan få en liten glimt, inflikar Annhild med ett skratt. De blir glada som barn på julafton när Lars meddelar att de inte behöver checka ut och följa med honom in till fastlandet förrän klockan tre.
Den här kartan i skala 1:50 000 har ett utsnitt som i första hand är anpassat för dig som ska vistas på vattnet eller vid kusten. Den är tryckt på det mycket vattentåliga och slistarka syntetpappret Tyvek. Kartbladet St Anna & Gryt täcker: Arkösund – Tyrislöt – Harstena – Fyrudden – Valdemarsvik – Loftahammar – Gamleby – Västervik. Är Tyvek så bra som alla säger? Det överträffade mina förväntningar när jag började använda Tyvekkartor. Fråga en kompis som använder Tyvek eller kolla in den här filmen:
Detta är den svenska sommaren paketerad i en världsunik förpackning fylld med orörd natur, frihetskänsla, äventyr och stillhet. Och en svårslagen besöksnäring. Det är en gnistrande vacker sommarmorgon i början av augusti. Luften är ljum och vattnet ligger blankt som en nyputsad spegel. I Fyruddens gästhamn ett par mil öster om Valdemarsvik rakt ut i den östgötska skärgården råder det slumrig morgonstiltje. Vår guide för dagen är Lars Åman, uthyrningsansvarig för Häradskärs fyrplats, som har kommit för att följa oss ut till vårt första stopp vid Stångskär och Häradskär. Platsen speglar själva sinnebilden av en skärgårdsidyll. Längst ut i havsbandet med utsikt mot den fria horisonten ligger dessa två tätt sammanbundna öar, och Häradskärs fyr står, inte helt logiskt, på Stångskär. – Redan på 1600-talet sattes det upp ett sjömärke här på Häradskär, som sedan kallats Stångskär, men numera säger vi kort och gott Fyrskäret, förklarar Lars Åman, och visar oss uppför stigen till det gamla fyrläget.
Man kan komma och bo här året runt, och många sommargäster vill tillbaka på hösten för att sitta här inne i värmen och se på när det blåser och stormar utanför. På vintern är det ännu mer spännande att komma ut hit, för då vet man inte alltid om man kan ta sig härifrån, eller ut, förklarar Kenneth, och berättar om lotslivet. – Det fanns gott om fisk och sjöfågel förr, så man hade det nog ganska bra här ute. Det enda som var besvärligt var att lotsarna inte blev särskilt gamla. De skulle segla ut i snöstorm i överisade båtar och borda långt ut, så många drunknade redan i unga år. Därför var lotsen tvungen att ha en dräng eller en son som kunde ta över, så inte sällan blev åldersskillnaden mellan lotsänkorna och deras män ganska stora så småningom. Henning Mankell har skrivit romanen Djup om livet och händelserna här ute. Kenneth Magnusson har dem i blodet, och delar gärna med sig. En unik besöksanledning bara det.
Gryt - karta på Eniro Startsida Karta Vägbeskrivning Skriv ut Ansvarig utgivare Tomtgränser Om cookies