Springboks var en riktig rasistsymbol. Det var inte bara de sydafrikanska spelarna som var vita utan landet tillät inte heller bland annat den stora rivalen Nya Zeeland att ha med sina maoriska spelare i matcherna. Mandela valde tidigt att, till mångas förvåning, stötta laget istället för att motarbeta dem, något som förstås visade sig bli en viktig del i att vinna även de vitas respekt och på så sätt kunna ena landet - åtminstone att få en stor del av befolkningen att stå bakom ett och samma lag inför 1995 års rugby-VM som anordnades av just Sydafrika. Filmen börjar med att Mandela släpps efter 27 år i fängelse den 11 februari 1990. Ett montage av nyhetsbilder från de kommande åren leder fram till hans första dag som president drygt fyra år senare. Rasproblemen är förstås långt ifrån över, något som visas genom att många ur den vita personalen lämnar sina jobb hellre än att arbeta för en svart president. Genom andra små detaljer, som att Mandelas svarta livvakter helt plötsligt måsta börja samarbeta med den vita säkerhetspolisen, samma personer som tidigare jagat och fängslat dem, får vi en inblick i stämningen i landet och vad den nya presidenten hade att arbeta mot.
Nyvalde president Mandela vet att hans land är delat både rasmässigt och ekonomiskt i kölvattnet av apartheid. Han tror att han kan ena folket med hjälp av det nationella och universella intresset för sport, och tillsammans hjälper de Sydafrikas rugbyteam till en ofattbar chans till att spela i finalen i 1995 års World Cup Championship. Filmen bygger på en bok av: John Carling